Ester

Ester träffar bonddotter från Småland som har rört sig från Missionsförbundets scouter till att bli Sveriges första kvinnliga topp-vd. Efter 35 år i karriären sitter hon fortfarande i ett tiotal styrelser och har ingen tanke på att dra sig tillbaka.
Text Helena Reierstam. Foto Lantmännen


– Jag ska bara avsluta samtalet jag håller på med, men kliv in så länge. Med en svepande gest visar Birgitta Johansson Hedberg mig in i det ljusa krämfärgade och luftiga vardagsrummet. I fönstren som vetter åt tre håll står vita orkidéer.

Säg inte: Jag är kvinna, utan gå vart jag än sänder dig, och tala vad jag än befaller dig. Orden kommer från Jeremias första kapitel, med ett litet undantag. Där står det ”Säg inte: Jag är för ung”. Med andra ord, vi kan inte komma upp med ursäkter när Herren kallar oss. Vi kan inte gömma oss bakom varelse ålder eller kön, eller något annat heller för den delen. När Herren manar oss att tala eller gå, finns det inget som kan hindra oss, det handlar ju inte om oss, utan om honom!

De här verserna fick jag till mig när jag var i sextonårsåldern och skulle tala inför en större skara människor. Sedan dess har jag lutat mig mot dem flera gånger. Nu är jag fyllda 35 och har fått vara med och tala till och leda människor i olika sammanhang. Jag är lärare och undervisar språk på gymnasiet, men utöver det har jag lett ungdomar i församlingens arbete. Under två år arbetade jag och min man som ungdomsledare i USA där jag på ett särskilt sätt fick uppmuntra och vägleda unga kvinnor.

FÄNGSLANDE!
En helt underbar bok, i mitt tycke, heter Captivating av John och Stasi Eldredge.  Författarna påstår att varje kvinna är fängslande. Tänk tanken, fängslande! Lång, kort, smal, knubbig, mörk, ljus, intresserad av blommor och hemmet eller helt ointresserad av detsamma, engagerad i svåra sociala angelägenheter eller okapabel att göra något alls. Varje kvinna har en skönhet som världen desperat behöver.

Alla är en ledare. Med det påståendet brukar jag inleda en del föreläsningar. Därefter brukar jag be dem i publiken räcka upp handen som betraktar sig som en ledare. Det är lite olika hur handuppräckningen går till. En del räcker snabbt och frimodigt upp handen, medan en del mer tveksamt lyfter sin hand.