Ester träffar bonddotter från Småland som har rört sig från Missionsförbundets scouter till att bli Sveriges första kvinnliga topp-vd. Efter 35 år i karriären sitter hon fortfarande i ett tiotal styrelser och har ingen tanke på att dra sig tillbaka. Text Helena Reierstam. Foto Lantmännen
– Jag ska bara avsluta samtalet jag håller på med, men kliv in så länge. Med en svepande gest visar Birgitta Johansson Hedberg mig in i det ljusa krämfärgade och luftiga vardagsrummet. I fönstren som vetter åt tre håll står vita orkidéer.
På pianot står svenska missionsförbundets sångbok i en sekelskiftesupplaga, radions P1 är på i köket intill. Snart kommer Birgitta med kaffe och kanelbullar. Hon slår sig ned i fåtöljen. Det är strax efter lunch och Birgitta har redan hunnit med en tur och retur Stockholm – Kramfors på morgonen för ett styrelsesammanträde. Hon ger trots detta ett avspänt intryck när hon läppjar på sitt kaffe. Hur kom det sig då att hon fick sitt första chefsjobb och styrelseuppdrag?
– Det beror inte på att jag har haft ett brinnande intresse för att leda. Jag har alltid haft ett brinnande intresse för människor. Jag tror att jag har erbjudits chefspositioner för att jag successivt fick erfarenhet av att leda människor och var väldigt och är fortfarande väldigt nyfiken och engagerad. Jag har inte arbetat mig upp utan jag har valt områden jag har varit genuint intresserad av.
Varför är du en bra ledare?
– Jag kan få människor omkring mig att växa och göra sitt yttersta för ett gemensamt mål, jag är orädd, snabb och har integritet, och så gott humör. Jag tror det är roligt att arbeta tillsammans med mig.
Dessa ord sitter faktiskt väldigt långt inne, och Birgitta är noga med att påpeka att hon inte tror på att bedöma sig själv. Hon vill att det ska framgå att detta inte är hennes egna ord utan sådant som har sagts om henne.
Birgitta Johansson-Hedberg är en av Sveriges första kvinnliga topp-vd och hon tituleras styrelseproffs, det med rätta kan man tycka. Idag, vid 60 års ålder, arbetar hon heltid med styrelsearbete. Hon sitter i tio olika styrelser varav hon är ordförande i tre. En vanlig dag börjar vid klockan 06.00. Dagen innefattar sedan sammanträden, styrelsearbete, resor, matinköp och matlagning. Därefter kanske en långpromenad eller träning och läsning innan hon lägger sig vid 23.30.
Vad gör du för att koppla av?
– Jag läser jättemycket. Jag är väldigt intresserad av naturen, jag har en gård i Småland, så jag håller på väldigt mycket med den, jag jagar också.
Om det där med att sätta gränser för arbetstid och fritid säger Birgitta att det alltid finns möjlighet att stänga av mobiltelefonen.
– Däremot är det så att när man har ett arbete som består i att träffa människor hela dagen, så har man också ett behov av ensamhet.
En av de viktigaste egenskaperna för att bli en bra ledare tror hon har att göra med mognad och erfarenhet.
– För att vara en bra ledare tror jag att det är viktigt att vara en mogen person helt enkelt. Man behöver vara en så pass trygg person själv så att man har integritet, engagemang och intresse för andra, en förmåga att lyfta andra människor och få andra att utvecklas. Som chef handlar det väldigt mycket om att delegera till andra, att inspirera, att entusiasmera. Det handlar inte om att man ska göra jobbet själv. Speciellt inte när man leder stora organisationer som jag.
Birgitta påpekar också att det måste vara roligare för andra att arbeta med en chef som ger dem utrymme.
Det står i bibeln i Ordspråksboken att ”människofruktan har med sig snaror”. Är det något du har upplevt i rollen som ledare?
– Jag liksom alla andra människor blir ledsen när man blir kritiserad eller om man upplever att det är orättvist. Det är faktiskt väldigt viktigt som chef att se att man måste kunna ha både medarbetare och motarbetare. För chefens största fara är ju att fara är ju att man bara får ja-sägare runt omkring sig, som säger det man tror chefen vill höra. Man måste våga lyssna till dem som tycker annorlunda, är kritiska, för de kanske har något väldigt viktigt att bidra med. Det är något man måste jobba med det här, särskilt kvinnor som kanske har ett väldigt behov att vara den duktiga flickan som vill vara alla till lags.
Birgitta berör också en annan aspekt av människofruktan, sett från de underordnades perspektiv. Hon tror inte ”managing by terror”, att leda med hjälp av skräck, fungerar i vår kultur. – Så kan man inte leda medarbetare som ska vara med och utveckla en organisation eller ett företag. Det bygger på att alla bidrar och att man arbetar mot ett gemensamt mål och känner att det är meningsfullt. Unga människor idag går till jobbet, inte bara för pengarna utan för att de vill bidra till någonting viktigt.
Vilka fördomar finns det mot kvinnliga chefer och ledare?
– När en kvinna är handlingskraftig och tydlig i sitt ledarskap så får det en annan klang än när män är det. Det finns en schablonbild av ledare och allt som avviker från den, alltifrån sådana saker som hur man klär sig och hur man beter sig, hur man talar, hur tonläget i rösten är och så vidare, det blir observerat. Inte alltid vad man gör och dess resultat. Hon vilar armarna lugnt på armstöden och konstaterar att det är mer yta man måste ta sig igenom som kvinna vilket innebär att man har en längre uppförsbacke.
– Men sedan har man en fördel och det är att man blir mer synlig eftersom det är så få kvinnor. Och den lilla fördelen är kvinnor mycket väl unt tycker jag. Vid ett sammanträdesbord om det sitter tretton gråa kostymer och en röd dräkt så är det klart att man ser den tydligare.
Finns det något särskilt som kvinnliga ledare borde tänka på?
– Jag tycker att kvinnliga ledare egentligen bör tänka på samma saker som manliga ledare. Ledaruppgiften är den samma för både män och kvinnor. De bör vara medvetna om hur viktiga de är som förebilder för yngre män och kvinnor och jag tycker också att jag ser hur kvinnor stöttar varandra. Det är väldigt viktigt att inta den rollen att stötta, samarbeta och hjälpa varandra.
Birgitta talar med eftertryck och jag anar en glimt av stort engagemang för andra.
Har du något råd av uppmuntran till de kvinnor som tycker att de har misslyckats?
– Det är väldigt svårt när man är mitt i det, men då är mitt råd som jag alltid brukar ge att om man står inträngd i ett hörn - jag har inga vänner omkring mig, jag trivs inte, jag är fastlåst - då ska man ta två steg bakåt, vända sig om och leta efter andra vägar. Ta vägen ut stanna inte kvar i det här instängda hörnet. Blicka ut, vänd på situationen, det kan man alltid göra.
Birgitta som själv har erfarenhet av att både få uppbackning och att lämna organisationer där hon inte fått med sig alla tillägger:
– Slå inte knogarna blodiga utan hitta en annan väg. Man underskattar alltid hur många alternativ det finns.
Hon nämner unga människor som exempel. De tänker så lätt att man måste gå en viss väg och utbildning menar hon, men det finns så många möjligheter. Det gäller också unga mammor och pappor som är hemma med sina barn, det är inte livsavgörande att vara på jobbet så tidigt. Tiden med små barn passerar så snabbt och Birgitta påpekar att man har lång tid på sig att arbeta.
Hur har det fungerat med stödet från din man och arbetsfördelningen i ditt hem?
– Det har fungerat bra. Min man har varit forskare, han är pensionerad nu, men eftersom han har forskat har han haft friare arbetstider än jag. Även om jag har haft huvudansvaret har han alltid backat upp och uppmuntrat mig. Och det är lika viktigt för kvinnor som det är för män, att få stödet från sin familj. Har man ingen familj så har man sina vänner att få stöd ifrån. Det är viktigt.
När vi talar om familjen kommer vi också in på hur det kan uppstå konfliktsituationer i hur vi fördelar tiden mellan familj och arbete.
Har hon också känt av den svåra balansgången?
– Absolut. Jag har känt precis som alla andra. Jag kände när mina barn var små att jag ville vara hemma mera. Jag vet att jag ibland kunde tänka när jag var på flygplatsen på väg någonstans, ”varför är jag här när barnen fyller år, det måste vara fel?”. Jag har känt samma otillräcklighet som andra, men den otillräckligheten är ju inte större för chefer än för lärare eller vilket yrke som helst.
Din kristna tro, finns den med som ett stöd i ditt arbete och i din karriär?
– Jag tror att grunden i allt ledarskap är värderingar. Om man är kristen som jag är, så är det klart att mina kristna värderingar är en del av mitt ledarskap. Respekt för människor och människors lika värde och synen på människan som en gudomlig skapelse är grunden i den kristna tron och mäns och kvinnors lika värde är också det grundat i den kristna tron, som jag ser det.
Denna grund tror hon har påverkat henne väldigt mycket.
Bönen då, har den varit till hjälp i arbetet?
– Ja, jag är inte en sådan person som har bett för bra resultat för företaget så att säga. Bönen är viktig för mig i livet. Jag har bett för människor.
Finns det någon enskild händelse som påverkat dig
speciellt som person eller som ledare?
– Det som har betytt allra mest för mig som person det är mina barn och att vara förälder. Att komma en annan människa så nära, det gör man inte på något annat sätt än som förälder. Det är det som påverkat mig mest i livet och som varit en oerhört positiv kraft för mig. Det tvingar dig att fokusera på andras behov, och det är lärorikt för dig som ledare.
Birgittas råd till kvinnliga ledare
• Engagera dig i något som
du är intresserad av.
Låt det bli din drivkraft.
• Var dig själv och håll kvar
i det hela tiden.
Inta inte en roll.
• Pröva nya saker
Var inte rädd för att flytta
eller pröva nya jobb.
• Engagera dig utanför ditt jobb
i kyrkor eller föreningar.
• Skaffa dig en gedigen
utbildning, det är en bra bas och väj inte för sådant som du tror att du inte är intresserad av.
Birgitta
Ålder: 60 (född - 47)
Familj: Maken Bo och två barn
Jobb: Styrelseordförande för Vägverket Konsult och Vinnova, tillsammans med andra styrelseuppdrag i bland annat Fortum, Sveaskog, Finansinspektionen och Umeå universitet. Tidigare VD för Swedbank, Lantmännen och biträdande chef för Utbildningsradion.
Utbildning: Psykologutbildning
Bostadsort: Stockholm
Fritid: Umgås med barnen, läser, jagar, joggar och vilar.
Favorit i bibeln: Bergspredikan
(Från Ester 1-2007)








